snart...

På fredag är jag examinerad lärare... På måndag gör jag min första dag som examinerad lärare.
Hur galet??

28e augusti.

Min allra sista termin på Karlstads universitet har kickat igång och det känns både skönt och ledsamt. Jag vet inte riktigt hur man gör något annat än att plugga så det kommer verkligen bli en utmaning. Men en rolig sådan!
Trodde inte riktigt att jag skulle ha pirr i magen redan dock. Haha.
 
Jag skriver examensarbete nu. Jag har valt ett ämne och har ägnat de senaste dagarna åt att fundera ut hur jag vill jobba med detta samt se vad det finns för litteratur. Ett PM för detta ska lämnas in på fredag så jag vet vad jag ska ägna morgondagen åt! :) 
 

är torkan över?

Jag gör ett nytt försök med bloggen. Mest för min egen skull med tanke på att jag inte har en jättestor trogen läsarskara som saknar mig. Haha. Men att ibland få skriva av mig och vädra mina tankar och funderingar är viktigt.
 
Nu är jag tillbaka på universitetet igen efter sommarens uppehåll och jag känner att sommaren inte räckte till för att mota bort skoltröttheten. Den är kvar och tynger mig varje dag. Jag försöker att tänka positivt på att jag har gjort mer än halva utbildningen och att jag om bara ett och ett halvt år får komma ut i verkligheten och syssla med något som jag verkligen trivs med. Men just nu är det tungt. Jag känner att det är så mycket viktigt som jag inte får lära mig under utbildningen och så mycket som är mindre viktigt som det läggs mer tid på. Men det är ingenting som jag kan påverka så det är bara att göra det bästa av situationen för att få mer erfarenhet och läsa böcker som berör sådant som är relevant för mig på fritiden.
 
Annars har sommaren försvunnit väldigt fort, trots dåligt väder. Jobb, Putte i Parken, Stockholm med älskade, mer jobb, umgåtts med vänner, blivit faster, ännu mera jobb...

vårkänslor, stress, tankspridd, nöjd, resfeber.

Mycket känslor nu. Efter sex veckor på praktiken är det nu dags att säga hejdå till barnen för den här gången. Jag har dock tre dagar att ta igen eftersom jag blev liggande med en dunderförkylning som fortfarande inte är helt borta, så det blir när jag själv tagit sommarlov från universitetet och barnen går sista veckan i skolan.

Trots en del motgångar och ny skola känns det nu sorgligt att behöva börja på universitetet igen. Jag känner att jag äntligen börjar få en djupare kontakt med eleverna och då är det himla tråkigt att säga hejdå och återgå till det vanliga. Idag har min lärarhandledare från universitetet besökt mig på skolan också, något som jag varit ganska nervös för. Men det gick hur bra som helst och tillsammans med min lärarutbildare som jag haft på praktikplatsen, pratade vi mycket om min förmåga att undervisa. Jag känner att jag under denna period verkligen har stärkt mig själv i lärarrollen och jag känner verkligen hur mycket jag njuter av att få vara i skolan, även om jag är tröttare än tröttast när jag kommer hem.
Att vara färdigutbildad låg- och mellanstadielärare kommer verkligen bli en utmaning, men en utmaning som jag ser fram emot hur mycket som helst! "Bara" ett och ett halvt år kvar!!

På fredag morgon åker jag och min karl till Turkiet en vecka och det ska bli superskönt att få en paus från skolan ett litet tag innan det är dags att ta tag i fördjupningsarbetet som ska göras innan sommarlovet. Jag är helt slut i huvudet efter ett år i skolan och det blir en välförtjänt paus! Ska bara njuta av sol, bad, mat, shopping och kultur! Och det ska bli underbart att få spendera en hel vecka med världens bästa man. Bara han och jag! <3


vfu-uppdatering.

Jag är nu inne på min tredje vfu-vecka av sex. Jag är i en tredjeklass med 26 elever. Hatten av för min lärareutbildare. Jag är så imponerad av att man kan ha så många elever i en klass och kunna komma på ett system som får skoldagarna att fungera. Jag känner verkligen nu hur bortskämd jag var under min förra period när jag hade 16 elever i klassen. Detta är verkligen en utmaning för mig.

Denna period undervisar jag främst i historia, då jag har ansvaret för undervisningen om stenålder och bronsålder. Imorgon har jag min andra lektion och då ska vi gå igenom Bondestenåldern. Det är egentligen inte min favoritepok att undervisa om eftersom jag själv alltid varit mer intresserad av nutidshistoria. Men allteftersom jag lär mig mer om området känner jag faktiskt hur de människorna levde, för så länge sedan, avspeglar sig i hur vi lever idag. Flummigt kanske, men så känner jag lite.
Och det är väl egentligen ganska bra, att man kan ändra åsikt.

Jag är dock inte helt nöjd med min planering, och det är väl lite tjusningen med yrket också, att man kan se hur det man gör påverkar eleverna och göra det bättre nästa gång. Just nu har jag genomgångar med power point och det känns inte riktigt som att jag når ut till eleverna. Det känns som att det är för mycket fokus på mig även om eleverna är med och ställer frågor.
Någon annan gång, kanske när jag själv har min alldeles egan klass, kan man testa att eleverna får söka information själva genom böcker och internet. Då integrerar man ju både datakunskap, källkritiskt tänkande och att eleverna får ta eget ansvar för sitt lärande.

Ett tips till alla som undervisar i historia är dock i alla fall serien Tidsdeckarna som finns tillgängligt gratis på tv4play. 20 minuter långa program om Sveriges historia på ett mycket intressant sätt! Avsnitten om stenålder och bronsålder finns med i min lektionsplanering! :)

Nej, nog ordbajsat om mina lärarfunderingar. Nu ska jag plugga bondestenålder!

skolarbete och Greys anatomy.

Efter en seg första dag i skolan efter juluppehållet har jag verkligen noll motivation för skolarbete. Jag vill tillbaka till praktiken och vara lärare! Idag fick vi i alla fall redovisa hur VFUn har sett ut, vad vi har gjort, lektionstillfällen etc.
Det går faktiskt bättre och bättre när jag ska göra redovisningar framför helklass. När jag började universitetet kunde jag vara så otroligt nervös inför minsta lilla redovisning att jag nästan kunde känna känslan av att domna bort och svimma under tiden. Nu kan jag fortfarande känna ett litet pirr i magen och eventuellt lite handsvett, men jag kan prata utan att staka mig särskilt. Jag tycker faktiskt att jag är värd att stå där framme, jag har bra saker som folk ska lyssna på, en känsla som jag inte haft förut.

Nu borde jag egentligen ligga med näsan i böckerna till religionsundervisningen, men jag gluttar på Greys anatomy istället. Det är faktiskt en dag imorgon också!

VFU.

Jag har nu gjort två veckor, eller egentligen tre, på min praktik. En vecka låg jag dock hemma med feber så jag kommer vara kvar på skolan ända fram till jul nu, har jag bestämt.

Än så länge går allting alldeles för bra. Bra klass, bra VFU-handledare. Jag har fått ha lektioner varje dag och har planerat flera själv. Det har gått över förväntan! Nu känns det ganska surt att behöva åka tillbaka till universitetet efter jul och nyår. Jag är ju där jag vill vara nu! Men, det är bara att bita ihop i två år till, sedan får jag förhoppningsvis direkt jobb och får syssla med det jag tycker är allra roligast varje dag! Rätt tufft ändå att jag är så stor nu. Om två år kommer jag vara färdigtubildad lärare...

tentaplugg.

Har nu i snart fyra intensiva veckor läst historia i skolan och det vankas tenta på fredag.
Eftersom vi utöver tentaplugget har haft diverse andra uppgifter att göra, så känner jag tentaångesten smyga sig på, som ett brev på posten såhär på söndagskvällen.
Jag har pluggat alldeles för lite denna helgen så imorgon blir det fullt ös - medvetslös. Verkligen.
Jag känner dock att det har varit himla bra att jag varit med på nästan alla föreläsningstillfällen, det som står i böckerna känns på så vis lite mer bekant. Imorgon vankas ännu en föreläsning och sedan blir det en heldag i biblioteket för att skriva instuderingsuppgifter.
Stenålder till och med 1921 när kvinnor får rösträtt i Sverige, ganska mastigt faktiskt. PUH!


hat.

Lite filosofiska tankar såhär på kvällskvisten.
Jag har precis sett klart American history X, och även om jag har sett den förut, är den ett slag i magen. Vet faktiskt inte hur jag kom på den brillianta idéen att se den alldeles själv, för nu sitter jag här, ensam, med mina tankar och jag undrar vad det är för värld jag lever i. För även om det bara är en film, så sker allt det där varje dag. På riktigt.
Och jag sitter här och undrar vad jag gör åt saken. Vad jag gör åt allt hat som finns i världen. Vad jag gör åt allt ont som människor gör varandra. Jag inser såklart att jag inte kan omvända varje människa, men det kanske är dags att försöka ändra sig själv. Att sluta se allt dåligt i alla människor, och för den sakens skull, i mig själv.

Jag försöker tänka på att jag inte kan förändra världen och alla människor i den, men för varje dag som går, för allt det hemska jag hela tiden läser om i tidningar, ser på TV och hör om i skolan, blir jag mer och mer säker på mitt val av yrke. Jag kan inte förändra hela världen men för någon unge där ute i framtiden, kanske jag kan förändra något för, synen på andra människor och synen på sig själv. Och det är en ganska upplyftande tanke faktiskt. Att jag finns där i barns liv, när de precis har påbörjat sin resa, och kan göra skillnad.
Att se att det okända inte är farligt. Att hatet man känner ibland inte gör något gott, utan bara värker i kroppen.

Jag har hatat. Jag hatar. Men jag ska äntligen försöka släppa det nu och gå vidare.




Jag har i flera månader funderat på om bloggen ska vara kvar eller inte. Nu tror jag att jag äntligen har bestämt mig. Den får vara kvar. Och istället för att vara en tråkig "idag har jag gjort det här och det här" ska den mer få handla om mig, på riktigt. För varje dag jag går på lärarautbildningen märker jag att jag mer och mer blir en blivande lärare och ingen student. Men jag är inte bara en blivande lärare utan också någon som har intressen och hobbys.
Jag älskar mode och inredning. Film. Politik. God mat. Träning (när jag väl kommer igång). Musik. Djur och natur. När det väl kommer till kritan älskar jag livet, trots att det är skit ibland.
Det ska jag ta tillvara i bloggen från och med nu. Uppdatering kanske inte sker varje dag utan när jag känner att jag har något viktigt som jag vill dela med mig av.

RSS 2.0