pyttesak.
Allt var egentligen redan uppbäddat för ännu ett misstag, ändå valde jag den vägen i alla fall. Som om jag var tvungen fast jag redan visste hur det skulle sluta, innerst inne. Katastrof, sömnlösa nätter och massa grubblerier. Känner mig så jävla kass just nu så det finns inte. Men det blir väl bättre.
Och jag bara hoppas att du inte har ändrat dig. Fast det kanske är att hoppas för mycket... Det skulle ha varit du från början.
Och tack Mirja, för att du lyssnade idag. Tack tack tack. Du är bra.
Kommentarer
Trackback