pride.
Det är ju massa prat om Pridefestivalen och allt vad det innebär just nu. Och de som känner mig VET att jag är allt annat än emot HBT och att alla ska få älska vilka de vill utan att någon annan ska ha att göra med det. Att vara fri att älska vem man vill har varit min hjärtefråga hur länge som helst och jag vill verkligen att det någon gång ska vara OKEJ att vara HBT, att det ska vara något som är precis lika okej som att vara heterosexuell.
MEN, och det är verkligen ett stort MEN. Helt konceptet med Pridefestvialen tycker jag är helt knas. För det finns ingen heterofestival. Jag bryr mig visserligen inte särskilt mycket om Pridefestivalen egentligen. Men det är ju verkligen en cirkus som gör att människor som redan har tokiga åsikter om HBT-personer förvränger dem ännu mera. Att det ska skyltas med vilken läggning man har tycker jag är helkonstigt, för sexualiteten tycker jag är något personligt och privat och ingenting man ska behöva gå runt och skylta med på gatorna i Stockholm. Jag går liksom inte runt på gatorna och skriker att jag är hetero. Jag tycker allting visar på en osäkerhet, en gömd osäkerhet.
Jobba emot fördomar, förstora dem inte. För det är det jag tror man gör med Pride.
Bild från Google.
Sjukt bra skrivet Elin, håller verkligen med!