människans bästa vän?
Var hos Erica igårkväll och såg på film och mådde gott. Först såg vi Johan Falkfilmen som gick på bio för ett tag sedan. Riktigt bra faktiskt, fast den var så spännande så jag fick ont i magen...
Sedan hade jag valt Marley and me, har velat se den hur länge som helst och det var verkligen inget dåligt val. Det tyckte inte syster heller som rynkade på näsan när jag visade att jag hade hyrt den... :P
Men gud, vilken underbar film det var. Så varm, hysteriskt rolig och sorglig på samma gång. Vi låg i soffan och skrattade så vi tjöt eller så grät vi bara ändå.
Och jag tror inte man uppskattar den filmen till max, om man inte någon gång har haft hund. För en hund finns verkligen där hela tiden. Den älskar en villkorslöst och kan mirakulöst alltid veta när man är ledsen och behöver tröst.
Jag har, sedan jag var åtta år, i stort sett alltid haft hundar runt mig och jag skulle aldrig klara mig utan. Nu har vi ingen egen hund, eftersom vi bor på två ställen och inte har tid för en hund, men jag är ju hundvakt åt brorsans hundar ibland, och så har Olofs pappa tre hundar som jag brukar promenera med på helgerna när jag är i Munkfors. De har en sån trygghet i ögona på något vis som gör en varm. Och så fort jag får eget boende och en fast inkomst i framtiden så är det en hund som står högst på min lista. En Berner Sennen eller en beagle. Eller båda. :)
Så, se Marley and me, om ni inte redan har gjort det. För en charmigare och mysigare film får man leta efter, tror jag. :)
Owen Wilson och Jennifer Aniston.
Bild från google.se
Sedan hade jag valt Marley and me, har velat se den hur länge som helst och det var verkligen inget dåligt val. Det tyckte inte syster heller som rynkade på näsan när jag visade att jag hade hyrt den... :P
Men gud, vilken underbar film det var. Så varm, hysteriskt rolig och sorglig på samma gång. Vi låg i soffan och skrattade så vi tjöt eller så grät vi bara ändå.
Och jag tror inte man uppskattar den filmen till max, om man inte någon gång har haft hund. För en hund finns verkligen där hela tiden. Den älskar en villkorslöst och kan mirakulöst alltid veta när man är ledsen och behöver tröst.
Jag har, sedan jag var åtta år, i stort sett alltid haft hundar runt mig och jag skulle aldrig klara mig utan. Nu har vi ingen egen hund, eftersom vi bor på två ställen och inte har tid för en hund, men jag är ju hundvakt åt brorsans hundar ibland, och så har Olofs pappa tre hundar som jag brukar promenera med på helgerna när jag är i Munkfors. De har en sån trygghet i ögona på något vis som gör en varm. Och så fort jag får eget boende och en fast inkomst i framtiden så är det en hund som står högst på min lista. En Berner Sennen eller en beagle. Eller båda. :)
Så, se Marley and me, om ni inte redan har gjort det. För en charmigare och mysigare film får man leta efter, tror jag. :)
Owen Wilson och Jennifer Aniston.
Bild från google.se
Kommentarer
Trackback
