dag 8.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
Jag tolkar detta som att jag ska skriva om ett avgörande ögonblick i mitt liv. Och att bara välja ett, känns ganska svårt. Sådana där ögonblick som man egentligen önskar att man kommit ihåg varje liten detalj av försvinner i glömska alldeles för lätt.
Men på tåget hem hände något, som jag hoppas aldrig faller i glömska. Något så enkelt egentligen.
Vi satt bredvid ett äldre par på vägen hem. Farbrorn läste sport medan tanten löste korsord. Emellanåt satt de och diskuterade vädret. Det snöade ju så färskräckligt och de hoppades verkligen att det inte såg likadant ut i Karlstad och diskuterade vidare om snöslungan som gubben köpt två veckor tidigare... De tar ju slut fort i affärerna när det är sådant här väder, ni vet...
Och där sitter jag och lyssnar och skickar sedan iväg ett sms till Wille, som sitter mittemot mig:
Undrar om vi sitter sådär och pratar väder och snöslungor när vi blir gamla...
Han svarar:
Det gör vi säkert. Fast vi pratar nog väder och typ tatueringar istället.
För en del låter säkert detta som ingenting, fast för mig är det allting. Jag har alltid varit mer för att leva för stunden och inte vilja planera framtiden, mest på grund av att jag varit rädd, antar jag... Men nu är jag kär och galen, och jag kan se en framtid. Och det känns galet bra!
Jag tolkar detta som att jag ska skriva om ett avgörande ögonblick i mitt liv. Och att bara välja ett, känns ganska svårt. Sådana där ögonblick som man egentligen önskar att man kommit ihåg varje liten detalj av försvinner i glömska alldeles för lätt.
Men på tåget hem hände något, som jag hoppas aldrig faller i glömska. Något så enkelt egentligen.
Vi satt bredvid ett äldre par på vägen hem. Farbrorn läste sport medan tanten löste korsord. Emellanåt satt de och diskuterade vädret. Det snöade ju så färskräckligt och de hoppades verkligen att det inte såg likadant ut i Karlstad och diskuterade vidare om snöslungan som gubben köpt två veckor tidigare... De tar ju slut fort i affärerna när det är sådant här väder, ni vet...
Och där sitter jag och lyssnar och skickar sedan iväg ett sms till Wille, som sitter mittemot mig:
Undrar om vi sitter sådär och pratar väder och snöslungor när vi blir gamla...
Han svarar:
Det gör vi säkert. Fast vi pratar nog väder och typ tatueringar istället.
För en del låter säkert detta som ingenting, fast för mig är det allting. Jag har alltid varit mer för att leva för stunden och inte vilja planera framtiden, mest på grund av att jag varit rädd, antar jag... Men nu är jag kär och galen, och jag kan se en framtid. Och det känns galet bra!
Kommentarer
Trackback
