I rymden finns inga känslor.

Precis bockat av en av filmer på min "att se" lista.
I rymden finns inga känslor är en spark i magen, den är varm, kärleksfull, rolig, sorglig, vacker och nästan allting som en film ska vara. Satt och skrattade högt för mig själv här i soffan ett flertal gånger.

Filmen gestaltar problematiken i att ha Asbergers syndrom på ett så... Jag vet inte, oproblematiskt sätt mitt i allting som är så problematiskt. Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt.
Den var i alla fall sjuuukt bra!

4 av 5 E:n! :)


bild från google.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0