hockeysnack.
Efter att ishockeyspelaren Martin Sevc under matchen mot HV 71 skrek "jävla zigenare" har jag funderat lite på kulturen kring sporten. Att skrika något så uppenbart rasistiskt gav tre matchers avstängning, varav en gjordes om till böter. Är det ens kännsbart? Det som känns mest skrämmande är alla de andra glåpord som utdelas på plan, som aldrig hörs av domarna.
Det som jag inte riktigt förstår är varför man ens ska behöva provocera varandra genom skällord på planen? Var tar glädjen i sporten vägen? För är det inte det det ska vara?
Jag och Wille pratade lite om det här häromdagen, han har spelat ishockey sedan barnsben och han förklarade att "det bara är så på planen." Man blir lite övertänd eller förbannad och slänger iväg något skällord eller förolämpning. Varför måste man trycka ner sin motståndare? Visa bara att du är bättre istället.
Jag spelade innebandy tills jag var 17 år och jag fick aldrig höra något sådant, även om jag, kanske mer än andra, visade känslor på planen och var förbannad. Men jag skulle aldrig kunna tilltala en annan person på det viset.
Jag tycker det är himla synd att man inte gjorde ett krafttag inom ishockeyn när detta hände. Jag tycker att Sevc borde ha fått ett klart mer kännbart straff. Och jag tycker att han borde ha bett Rahimi om ursäkt i media för att försöka visa sina fans att han gjort fel och är man nog att be om ursäkt.
