vargdebatt.
Jag har alltid haft ett intresse för djur och natur och vargen är ett djur som verkligen påverkar mig. Och med allt som händer i media angående vargen just nu så känner jag verkligen att jag borde engagera mig mer. Jag har många bekanta på facebook som skriver om djur som blivit tagna varg, samtidigt läser jag om tjuvjakten som ökar i landet på Expressens hemsida för att sedan se att dessa uppgifter dementeras på Svenska jägareförbundets hemsida.
Och jag som inte är mer insatt i frågan vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Mer än att vargfrågan är något som våra politiker snarast måste ta tag i. För som det ser ut nu så håller det inte.
Vargen ska finnas. Men att vargen är centrerad i Värmland och Dalarna är helt befängt.
Om man bor på landsbygden ska man kunna vandra i naturen utan att vara rädd för rovdjur. Man ska kunna jaga och släppa sin hund utan att frukta att hunden ska bli tagen av varg. Man ska kunna ha sina djur på bete utan att frukta för att bli av med sina boskap i en vargattack.
Men hetsen i vargdebatten skrämmer mig. Det finns människor som vill ha nollvision på varg i Sverige, som jagar dessa djur illegalt och plågar dem till döds, som att det skulle vara vargens fel att det ser ut som det gör. Sedan finns det människor som helt är emot jakten på varg som istället ser det som sin uppgift att straffa de människor som ägnar sig åt jakt, som efter skyddsjakt får utstå mordhot och trakasserier.
Hur ska man lösa detta? Hur ska man få en väl fungerande vargstam i Sverige så att vargen inte hotar de som bor på landsbygden? Hur ska man komma åt den illegala jakten? Hur ska man komma åt de så kallade "naturvänner" som tar lagen i egna händer?
hat.
Jag har precis sett klart American history X, och även om jag har sett den förut, är den ett slag i magen. Vet faktiskt inte hur jag kom på den brillianta idéen att se den alldeles själv, för nu sitter jag här, ensam, med mina tankar och jag undrar vad det är för värld jag lever i. För även om det bara är en film, så sker allt det där varje dag. På riktigt.
Och jag sitter här och undrar vad jag gör åt saken. Vad jag gör åt allt hat som finns i världen. Vad jag gör åt allt ont som människor gör varandra. Jag inser såklart att jag inte kan omvända varje människa, men det kanske är dags att försöka ändra sig själv. Att sluta se allt dåligt i alla människor, och för den sakens skull, i mig själv.
Jag försöker tänka på att jag inte kan förändra världen och alla människor i den, men för varje dag som går, för allt det hemska jag hela tiden läser om i tidningar, ser på TV och hör om i skolan, blir jag mer och mer säker på mitt val av yrke. Jag kan inte förändra hela världen men för någon unge där ute i framtiden, kanske jag kan förändra något för, synen på andra människor och synen på sig själv. Och det är en ganska upplyftande tanke faktiskt. Att jag finns där i barns liv, när de precis har påbörjat sin resa, och kan göra skillnad.
Att se att det okända inte är farligt. Att hatet man känner ibland inte gör något gott, utan bara värker i kroppen.
Jag har hatat. Jag hatar. Men jag ska äntligen försöka släppa det nu och gå vidare.
Jag har i flera månader funderat på om bloggen ska vara kvar eller inte. Nu tror jag att jag äntligen har bestämt mig. Den får vara kvar. Och istället för att vara en tråkig "idag har jag gjort det här och det här" ska den mer få handla om mig, på riktigt. För varje dag jag går på lärarautbildningen märker jag att jag mer och mer blir en blivande lärare och ingen student. Men jag är inte bara en blivande lärare utan också någon som har intressen och hobbys.
Jag älskar mode och inredning. Film. Politik. God mat. Träning (när jag väl kommer igång). Musik. Djur och natur. När det väl kommer till kritan älskar jag livet, trots att det är skit ibland.
Det ska jag ta tillvara i bloggen från och med nu. Uppdatering kanske inte sker varje dag utan när jag känner att jag har något viktigt som jag vill dela med mig av.
bakslag...
Försökte peppa mig själv som attan igår men det hjälpte inte direkt. Vaknade imorse och ville inte kliva upp ur sängen. Supernära att jag låg kvar i sängen. Men jag klev i alla fall upp och gick till skolan. Superhöstigt väder. Höll på att blåsa bort och dessutom regnade det, vilket det har fortsatt att göra hela dagen.
Tog en liten tupplur för att sova bort huvudvärken, gick sådär.
Nu på eftermiddagen har jag i alla fall gjort lite nytta. Bakat lite inför min födelsedag. Muffins och hallongrottor. Hallongrottorna blev dock sådär och jag ska göra nya på lördag. Då blir det bakardag. Gjort korv stroganoff och fryst ner.
Känner mig lite duktig, trots att jag inte orkade pallra mig iväg till gymmet. Blir en sväng imorgon istället.
Riggat för storbak!
Mina superfula hallongrottor. Att lära inför nästa försök: Mindre deg/smet i formarna!
Muffinsen sjönk tyvärr ihop lite när jag tog dem ur ugnen. Det gör dock inte särskilt mycket eftersom de ska dekoreras med frosting.
Nu ligger jag och Lasse i soffan och längtar efter William. Tur att han kommer hem imorgon!!
rycker upp mig.
Tror jag drabbats av en höstdepression. annars brukar jag älska hösten. Alla underbara färger ute och att få mysa med massor av snygga höstkläder och skor. Men nu är det bara... Blä.
Jag är helt omotiverad för skolarbete. Jag orkar ingenting och att kliva upp på morgonen är en pina.
Nu ligger jag i soffan och önskar att Wille inte jobbade ikväll. Att han kunde vara hemma och pussa på sin tjuriga sambo...
Men tills imorgon ska jag försöka rycka upp mig. Jag ska lägga mig tidigt ikväll och se till att sova gott inatt. Efter föreläsningen imorgon ska jag åka till apoteket och köpa järntabletter (bra för trötta tjejer och restless legs som jag lider av), sedan ska jag göra ett besök på gymmet.
Men tills dess ska jag agera soffpotatis fullt ut och lyssna på Tommy Körberg...
det finns pärlor utav glas.
Om jag faller så vet jag att du finns där.
Idag tog jag mig en riktig sovmorgon. Kändes himla skönt. Ska iväg och göra ett pass på jobbet sedan, mellan två och halv tio. Hade hellre haft en ledig eftermiddag i det här underbara vädret, tagit en långpromenad och en tur till gymmet kanske, men nu blir det jobb istället. Alltid bra med lite extra i plånkan när man ska börja köpa julklappar. Förstår verkligen inte att det redan är höst, att jag snart fyller år. Att det snart är jul...
just like a pill.
Jag kan säga att jag är mäkta irriterad denna måndagmorgon, det börjar inte bra detta.
Drömde precis innan jag blev väckt av telefonen att jag höll på att köra över två älgar, ett rådjur och en ren på vägen, SAMTIDIGT! Tänk den smällen...
Vaknade omtumlad och svettig och hade väldigt gärna stängt av alarmet och vackert somnat om, men eftersom jag har föreläsningar som jag helst inte vill missa, gick jag upp ändå. En timme för tidigt, visade det sig när jag kom till skolan och såg på schemat att vi egentligen börjar kvart över nio. DET ÄR INTE MIN DAG IDAG.
Så nu har jag alltså tid att sitta här och skriva om ingenting och dricka varm choklad innan föreläsningen börjar.
Får se hur mycket jag orkar koncentrera mig bara, känner huvudvärken komma som ett brev på posten. MUMS!
bilder på lägenheten!
Gästrum före:
Gästrum efter:
Sovrum före:
Glömde ta kort innan vi började röja i vardagsrummet, här är i stort sett alla grejer från vardagsrummet i sovrummet....
Sovrum efter:
Kök före:
Kök efter:
Vardagsrum före:
Vardagsrummet hann vi flytta ut alla möbler och riva ned tapeterna innan jag kom på att jag ville ha för- och efterbilder. Men det var i alla fall vita, slitna tapeter.
Vardagsrum efter:
