elinsofiacarlson

Sjukt tung dag på universitetet idag... Lärarseminarium om antisemitism. Mellan nio imorse och fem i eftermiddags satt jag still och bara lyssnade. Det togs upp mycket som är jätteintressant och mycker som det redan känns som att man har hört fem miljoner gånger. Däremot störde jag mig enormt på att detta är ett lärarseminarium för verksamma lärare på högstadiet. Alltså inte allt mycket matnyttigt för mig som blivande låg- och mellanstadielärare. Det är självklart att jag kommer möta både barn och föräldrar med främlingsfientliga åsikter som jag måste ta tag i på olika sätt, men jag måste möta dessa problem på deras nivå. Inte på den nivå som jag skulle bemöta en elev i högstadiet eller gymnasiet.
Det som gör att det hela känns ännu tyngre är att jag imorgon måste genomlida ännu en dag med att bara sitta och lyssna. Då kommer det att handla om islamfobi.
Jag har inte tid! Jag vill sitta hemma och skriva på arbetet!!

Men nog om tröttsam skola. Förhoppningsvis i och med att våren annalkas, kommer glädjen över mitt yrkesval ta över skoltröttheten och jag kommer inte bara vara supernegativ hela tiden. Hoppas, hoppas.

Jag fick en underbar överraskning idag när jag trött kom hem från skolan i alla fall. Min kära karl, som jobbar ikväll, hade lämnat spår efter sig... Ett stort fång rosor och ett paket! Som jag har letat efter ett smyckeskrin så hittar han ett alldeles perfekt!





Jag har alltid sagt att Alla hjärtans dag är en riktig skit dag. Kommersiell dret. Och det tycker jag fortfarande lite grann. Fast, iår är det en lite mindre skitdag. Man kan lika gärna uppmärksamma varandra vilken dag som helst. Men en underbar överraskning var det!
William, jag älskar dig massor!