sommarlov?
Efter en veckas semester i Turkiet och en vecka hemma i Sverige med strålande sol och försommarvärme känns det som att hjärnan redan har tagit sommarlov. Istället för att ha spenderat åtta timmar per dag i böckerna och framför datorn har jag istället nästan enbart varit ute i det veckra vädret och njutit av ledighet jag egentligen inte har. Med ett jättearbete som ska vara klart redan den 31 maj känns det som om jag måste lägga i en extra växel den kommande veckan.
Jag bannar mig själv för att jag alltid gör såhär, samtidigt finns det en annan del av mig som lugnar mig när paniken närmar sig. Jag jobbar ju bäst under tidspress, eller...? Imorgon finns det dock inga undanflykter. Dagen ska spenderas med näsan i böckerna, inget annat! Det är nästan så jag hoppas på lite regn. Då känns det inte alls lika hemskt att plugga.
turkiet 2012, del 1.
Karlstad flygplats.
Utsikten från hotellrummet. Vi hade faktiskt havsutsikt!
Dagstur till Alanya.
Glasspaus!
försommarfunderingar.
Hemkommen från Turkiet och medan vi var borta har årstiderna hunnit skifta. Under min sista VFU-dag hade jag vantar på mig under vår stadsvandring. Idag har jag njutit av försommarvärme i jeansskjorts. Jag är lika förundrad över årstidväxlingen mellan vår och sommar varje år. Försöker insupa varje ögonblick av den här tiden innan sommaren slår till på riktigt.
Resan har varit underbar trots att vädret inte var kanon hela veckan, fick tre hela soldagar, sedan var det lite molnigt och regnade emellanåt. Jag kände att den här veckan som jag fick njuta av att inte ha några speciella planer och scheman gjorde mig gott. Nu kan jag helt och fullt börja koncentrera mig på B-uppsatsen som jag ska börja skriva på under veckan.
Imorgon hoppas jag att det vackra vädret håller i sig. Då ska jag ge mig ut på en joggingrunda i försök att komma igång med träningen igen efter lång tids sjukdom. I lördags vaknade jag med halsont och fasade för ännu fler veckor med ihållande förkylning. Men det försvann lika fort som det kom så nu jäklar! Beach 2017, here I come! Nej, skämt åtsido. Jag är slarvig med träning, kanske mycket för att jag är sjuk så mycket, men också för att jag inte tycker att det är speciellt roligt. Måste få in det som en rutin i vardagen för så fort jag har mycket på gång i livet är det träningen som blir åtsidosatt och så får det inte vara mera! Jag måste försöka peppa mig själv lite. JAG KAN. Jag får inte glömma bort det.
Men med alla motgångar titt som tätt är det lätt att glömma bort det ibland...
vårkänslor, stress, tankspridd, nöjd, resfeber.
Trots en del motgångar och ny skola känns det nu sorgligt att behöva börja på universitetet igen. Jag känner att jag äntligen börjar få en djupare kontakt med eleverna och då är det himla tråkigt att säga hejdå och återgå till det vanliga. Idag har min lärarhandledare från universitetet besökt mig på skolan också, något som jag varit ganska nervös för. Men det gick hur bra som helst och tillsammans med min lärarutbildare som jag haft på praktikplatsen, pratade vi mycket om min förmåga att undervisa. Jag känner att jag under denna period verkligen har stärkt mig själv i lärarrollen och jag känner verkligen hur mycket jag njuter av att få vara i skolan, även om jag är tröttare än tröttast när jag kommer hem.
Att vara färdigutbildad låg- och mellanstadielärare kommer verkligen bli en utmaning, men en utmaning som jag ser fram emot hur mycket som helst! "Bara" ett och ett halvt år kvar!!
På fredag morgon åker jag och min karl till Turkiet en vecka och det ska bli superskönt att få en paus från skolan ett litet tag innan det är dags att ta tag i fördjupningsarbetet som ska göras innan sommarlovet. Jag är helt slut i huvudet efter ett år i skolan och det blir en välförtjänt paus! Ska bara njuta av sol, bad, mat, shopping och kultur! Och det ska bli underbart att få spendera en hel vecka med världens bästa man. Bara han och jag! <3
